Jag har tänkt på en del såna där meningslösa bråk "par" bruka ha.  Vad är de för mening att vara tillsammans om man bara bråka hela tiden om minsta lilla grej som man egentligen bara tänker, :
"Eh ?! , seriöst, bråka vi verkligen om den skit saken?".
Jag tror att hur mycket man än älskar / tycker om varandra så fungera inte ett förhållande om man bara bråka. Tyvärr.
Det är bara en tidsfördrift man har isåfall, att ha någon man kan hålla om och bli omhållen av, men då är det väl bättre att man hittar någon man trivs ihop med , eller inte bråka med . Man kan trivas ihop bara att man inte går ihop.
Man blir såklart ledsen ett tag, tills man inser att det var de bästa, för man mår bara psykiskt dåligt att vara tillsammans med någon man bara bråkar med, man går ju sönder inombords.
Man säger ju alltid, :
"Nej, jag lovar! , jag ska bli bättre, lämna mig inte , vi försöker igen, de kommer bli mycket bättre jag lovar!"
Men det blir aldrig bättre, borde man inte förstå då att det fungera inte mellan 2 personer?
Visst, man är ju pissledsen i några veckor, men det går över och man lever vidare, till slut hittar man någon som verkligen uppskattar en och bry sig inte om de små detaljerna som man kan bli irriterad på eller de små detaljerna att man måste vara si eller så. Utan bara tycker om en för den man är.   Till slut hittar man en sånt.

Och jag har hittat min .
amadeusNorén.