Om man har gjort ett misstag fast det inte känns som ett misstag fast man ändå kan ångra sig,
vad kallar man det för ?
Om jag inte gjort som jag gjort eller den gjort som den gjort, hade det vart bra nu då?
Eller är det så att allting har en mening och händer av en orsak.
Igår natt låg jag och tänkte mycket och länge tills jag ringde upp min kompis Maja och bad henne
komma över.
Jag har ingen ånger över vad jag gjort, men ändå känns det som ett misstag,
vad kommer hända när man inte har den där tryggheten man hade innan? Den som sakta började avtar
mer och mer i slutet?
Den där känslan om att man aldrig ska behöva känns sig ensam, kommer den krypa fram nu?
Jag tror att det var rätt det som hände, kanske på helt fel sätt men ändå var något tvunget att hända innan jag
hade kvävt mig själv sakta bara för att inte behöva känna den känslan jag ofta gjorde, sviken, ensam
och vilja ge upp allt.

Att ord från någon man älskat kan väga upp så himla mycket, ord som sätter sig och skriker i huvudet på en om nätterna.
Som gör att det blir sömnlösa nätter, gråtandes nätter, nätter man vaknar av kallsvett för en mardröm.
Att bara ord kan göra så himla lite.

Jag bryr mig oftast inte om vad folk säger till mig, jag brukar ta det med en klackspark och bara skratta och tycka den är helt jävla dum i huvudet.
Men denna gången går det inte. Även om jag vet att det inte går att göra så som den sa, men det sitter som ett jävla superlim i huvudet på mig.

Om man begår ett misstag men inte ångrar sig. Då är det fan inget misstag.  Även om det känns som det ibland.
Men jag ångrar inget. Förutom en sak...

Eller ljuger man kanske för sig själv att det inte var något misstag bara för att gynna sig själv? Jag har ingen aning, som jag känner nu är det inget misstag.
Alla lögner, alla besvikelser som man förlåtit gång på gång har satt sina spår, mer än vad man tror..

Du kan fråga hur jag mår och jag kommer Alltid svara ; bra...